Sex stenkrukor vin

Jesus förvandlar vatten till vin

1 På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2 Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet. 3 När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin." 4 Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit." 5 Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er."

6 Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar.* De rymde omkring hundra liter* var. 7 Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden. 8 Sedan sade han: "ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det. 9 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen 10 och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu."

11 Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 12 Sedan gick han ner till Kapernaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar. Där stannade de några få dagar.

Johannes 2

 

Detta är det första under Jesus gör.

"Du har sparat det goda vinet ända till nu." Joh 2:10

Det "bästa vinet" var enligt Plinius, det som innehöll de minsta spåren av jäsning, eller mögel.

De som levde under den här tiden ansåg att det alkoholfria vinet var förnämast. Det kallas i den här texten för "det bästa vinet".

För att förstå texten rätt måste man känna till dåtida kultur och språkbruk.

Ordet "vin" kan på grekiska både betyda alkoholfri dryck och alkoholhaltig dryck. Kriteriet var att det kom från vindruvan. Sammanhanget avgör vilket vin som åsyftas.

Termen "oinos", "vin",  förekommer 33 gånger i Nya Testamentet. Huruvida det är alkoholholfri dryck eller alkoholhaltig dryck kan endast avgöras med hänvisning till sammanhanget, om detta överhuvud taget är möjligt.

I Nya Testamentet kan man utgå från att ordet "vin" syftar på en alkoholfri dryck, eftersom att detta är vanligast. 

 

 

 ....

 

 

Den lagrade druvsirapen - Jes 25:6

Jesaja 25:6 tycks vid första anblick vara ett löfte om att de troende en dag skall få frossa i feta rätter och dricka starkt alkoholhaltigt vin.

 

”Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter och starkt vin, med feta mustiga rätter och starkt klarat vin.” (2000)

 

”Den dagen skall man säga: Se detta är vår Gud, den räddare vi hoppades på. Detta är Herren som vi hoppades på, låt oss jubla av glädje, han kom till vår räddning.” (v9)

 

Det var när jag började fundera på vilket grundtextord som kunde stå bakom det ”starka vin”, som omnämns två gånger i vers 6, som jag upptäckte det. Jesaja talar varken om alkoholhaltigt vin, ”jijin”, eller ojäst vin ”tirosch”.

 

Gud har inspirerat Jesaja att skriva ”shemarim”, som betyder ”bevarat”. Ett ord som kan förstås som lagrat under lång tid, och syfta på att drycken var producerad för länge sedan. Vi använder ibland ordet ”vintage”, för detta tillstånd.

Ordet ”klarat”, är hänförligt till framställningsprocessen, till tillverkningen. Oklart om ”klarningen” skedde för länge sedan, eller vid tillfället när vinet skulle serveras. Jag föreslår att det kan betyda att drycken ”klarnats” vid tillverkningen, för att kunna lagras och hålla sig länge. Klarningen är en slags filterering, för att ta bort alla slaggprodukter. Syftet är att drycken skall vara så ren och äkta som möjligt.

Det intressanta är att det inte finns något ord i hebreiskan, som betyder ”vin”, i denna text, utan det är tillagt av översättarna för att ge texten en, för vår tid begriplig, innebörd.

 

Eftersom att Svenska Folkbibeln, som utger sig för att vara en texttrogen översättning, skriver ordet vin, två gånger så skulle man som läsare lätt kunna förledas att tänka sig att det går tillbaka på ett hebreiskt eller grekiskt ord, som betyder vin, men icke.

 

Svenska Folkbibeln 1998:

”ett gästabud med feta rätter, och starkt vin” samt ”starkt klarnat vin”.

 

Det hade varit intressant att få del av Seth Erlandssons överväganden, när han bestämde sig för att det handlar om alkoholhaltigt vin. Förmodligen ansluter han sig till den rådande majoritetsuppfattningen: Allt vin på den tiden var mer eller mindre alkoholhaltigt. Ju starkare desto bättre.

Min protest, mot antydningen om alkoholhaltig dryck, bygger på iakttagelsen att det vanligaste vinet under antik tid var alkoholfritt, och förvarades som en sirap, som behövde blandas ut. Det motsvarar en ren koncentrerad juice eller saft. Ett slags råsaftskoncentrat. Ibland var det kokat, för att vattnet skulle försvinna. Den honungsliknande drycken var dyrbar att framställa och den länge lagrade blev allt godare med tiden. Därför var den eftertraktad, bland tänkare och filosofer.

 

 

 

En bokstavlig översättning av Jesaja 25:6 skulle kunna lyda:

”ett gästabud för alla folk … med vintage (gammalt) lagrat”

”med feta rätter och ….. vintage (gammalt) lagrat, ordentligt klarat”

 

I Vulgatabibeln, den latinska översättningen, står det:

”en fest med gammalt producerat”

”en fest av gammalt – väl renat”

 

"a feast of vintage-produce (convivium vindemiae), a feast of vintage-produce well-cleansed (vindemiae defaecatae)."

 

Läsaren av moderna översättningar, förleds att tänka sig att vinet vi skall få en gång, när Gud utplånar alla synder, även hos hedningarna, är en ”god gammal årgång, av starkt alkoholhaltigt vin”. Vi tycker att det är självklart att ordet ”renat”, betyder en starksprit, som är destillerad och har hög alkoholhalt.

 

Det himmelska hoppet i Jesaja 25:6 skulle därmed – bildligt talat - flöda av kraftfull årgångsalkohol.

 

 

I den här texten, i Jesaja 25:6 nämns att det skall serveras två festliga lyxigheter:

”feta rätter” och ”feta mustiga rätter”.

 

Det feta läckerheterna representeras av kött nära märgen, (= revbensspjäll ?) samt smakförhöjare som ”gele” och ”trögflytande sirap”. Det feta köttet skulle serveras starkt kryddat, välsmakande och de tillhörande godsakerna bjudas ut i sin renaste, mest utsökta, form. Fortfarande uppskattar vi att äta gelé tillsammans med kött.

 

”Den lagrade väl klarnade” drycken, torde referera till den filtrerade druvjuice, som på grund av dess renhet och söthet, var betraktad som den mest eftertraktade och njutningsbara att dricka. Den lagrades som en sirap, eller honung. Beroende på dess renhet kunde den lagras under flera århundraden utan att jäsa. Denna harmlösa alkoholfria dryck, passar ihop med symbolen för frälsningen som Gud lovat till alla förlåtna och förlösta. Den räddning från synd som hedningarna utlovas.

 

 

 ...........................................................

Jag bifogar en engelskspråkig utredning, om det skulle bli aktuellt att finslipa mina formuleringar, och närmare granska, bakgrunden till ”vintage, klarnat”. Det är inte helt lätt att korrekt översätta gamla maträtter och dryck till något som är begripligt i vår kultur.

 

 

Biblical Allusion.

Isaiah 25:6 may contain an allusion to the Biblical custom of filtering the must. The text reads: "On this mountain the Lord of hosts will make for all peoples a feast of fat things, a feast of wine on the lees, of fat things full of marrow of wine on the lees well refined." The word "wine" present in the two phrases, "wine on the lees" and "wine on the lees well refined" (RSV), is not found in the Hebrew text. Instead, the Hebrew term used is shemarim, which means "preserves," a term which can refer to vintage-produce. Thus, a more accurate translation would be "a feast of vintage-produce" and "a feast of vintage-produce well cleansed." The Vulgate (Latin) translation respects this meaning: "a feast of vintage-produce (convivium vindemiae), a feast of vintage-produce well-cleansed (vindemiae defaecatae)."

 

In this verse God compares the blessings of the Gospel feast to His providing of two festal luxuries: fat things—rich, marrowy meats—and confections such as jellies and syrups. The former would be served in the most savory way and the latter in their purest state. The "vintage-produce well cleansed" could refer to the filtered grape juice, which on account of its purity and sweetness was regarded, as we have seen, as most pleasant to drink. This harmless nutritious drink fits the emblem of the blessings of salvation which here God promises to all the redeemed.

 

 

http://www.biblicalperspectives.com/books/wine_in_the_bible/3.html

 

WINE IN THE BIBLE: A BIBLICAL STUDY ON THE USE OF ALCOHOLIC BEVERAGES

Chapter 4

THE PRESERVATION OF GRAPE JUICE

Samuele Bacchiocchi, Ph. D., Andrews University

 

 

................................................................................................................

 

 

Vad Bibeln säger om vin.

 

1. 1 Mosebok 9:20-26. Den första fyllan och den omoral som blev följden.

2. 1 Mosebok 19:30-38. Dryckenskap resulterar i att Lot begår otukt med sina egna döttrar.

3. 1 Mosebok 27:25. Isak hade supit, när han av misstag välsignade Jakob.

   "Jakob ..... räckte honom vin och han drack."

4. 3 Mosebok 10:9. En uttrycklig befallning att inte dricka."Herren talade till Aron. Han sade:  ”För att ni inte ska dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker* när ni ska gå in i uppenbarelsetältet. Det ska vara en evig stadga för er från släkte till släkte.  Ni ska skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent."

 

1. 4 Mosebok 6:3. Nasirlöftet.

2. 5 Mosebok 21:20. Dryckenskap leder till halsstarrighet, uppstudsighet, frosseri. Det vanhedrar föräldrarna.

3. 5 Mosebok 29:2-6. Avhållsamhet tillförsäkrar att man kommer närmare Gud.

    

4. Domarboken 13:4,7,14. Simsons mor, som utgör ett föredöme för alla kvinnor, fick budet att inte supa. Insåg man redan då att alkohol är ett gift för protoplasman och att den skadar barnen?

    

5. 1 Samuelsboken 1:14-15. Hanna, som utgör ett exempel för ärbart moderskap, avhöll sig från att dricka vin.

6. 1 Samuelsboken 25:32-38. Nabal, en rik men snål man, satte sig upp mot David och dog efter en fyllefest. Han hade redan förlorat sin hustrus respekt.

7. 2 Samuelsboken 11:13. David försökte skyla sin egen synd genom att förmå Uria till att dricka rusdrycker.

8. 2 Samuelsboken 13:28-29. Amnon kom i gräl när han var full, och mördades då av sin bror Absalom.

    

9. 1 Konungaboken 16:8-10. Medan en kung höll på att dricka sig drucken, anstiftade en av hans hövitsmän en sammansvärjning mot honom och slog honom till döds.

10. 1 Konungaboken 20:12-21. Dryckenskap och krig. Medan Ben-Hadad och trettiotvå andra kungar söp i lägerhyddorna, anföll en liten hop av israeliter syrierna och drev dem på flykten.

11. Ester 1:5-22. Dryckenskap förstör hemmen och skiljer man och hustru åt. Under en veckolång fest på mat och vin försökte konung Ahasveros utsätta sin drottning för berusade adelsmäns snuskiga blickar. På det sättet skildes de kungliga makarna åt.

12. Job 1:18-19. Jobs barn festade och drack, när de förgicks i den starka stormen.

     

13. Ordspråksboken 4:17. Dryckenskap leder till våld.

14. Ordspråksboken 20:1. Ingen vis man ger sig hän åt supande.

15. Ordspråksboken 21:17. Den som älskar vin blir inte rik.

16. Ordspråksboken 23:21. Dryckenskap leder till fattigdom.

17. Ordspråksboken 23:29-30. Starka drycker framkallar sorg, trätor, sår utan sak, prat och röda ögon.

     

18. Ordspråksboken 23:31. Bli inte frestad av rusdrycker.

19. Ordspråksboken 23:32. Guds Ord varnar för att sprit till sist skadar alla som super.

20. Ordspråksboken 23:33. Det fyller människors sinnen med äktenskapsbrott och orena tankar.

21. Ordspråksboken 23:33. Det framkallar egensinnighet och hindrar en från att göra bättring.

22. Ordspråksboken 23:34: Det framkallar osäkerhet.

     

23. Ordspråksboken 23:35. Okänslighet följer på dryckenskap, så att människan blir som lera.

24. Ordspråksboken 23:35. Vanebildande. Den ena supen ger upphov till ytterligare en.

25. Ordspråksboken 31:4-5. Kungar och alla andra regenter eller ämbetsmän, som ansvarar för människoliv, bör avhålla sig från dryckenskap.

26. Ordspråksboken 31:6-7. Bruk av rusdrycker bifalls endast som medicin eller som bedövningsmedel för dem som ligger på dödsbädden. Vi känner till bättre mediciner och smärtstillande medel än whisky, vin och öl.

     

27. Predikaren 2:3, 12:8. Författaren till Predikaren prövade på starka drycker, men måste till sist erkänna att det också var fåfänglighet.

28. Predikaren 10:17. Välsignelser utlovas för den nyktra och avhållsamma staten.

     

29. Jesaja 5:11-12. Ve drinkarna.

30. Jesaja 5:22. Ytterligare ve för dem som super.

31. Jesaja 22:13. Dryckenskap och köttslighet passar ihop. Män utlämnas till hopplöshet.

32. Jesaja 24:9. Rusdrycken känns bitter för den som dricker.

33. Jesaja 28:1. Ve, Eframins druckna män.

     

34. Jesaja 28:3. Stoltheten hos de druckna männen i Efraim kommer att förtrampas.

35. Jesaja 28:7. Profeter och präster raglade på grund av starka drycker.

36. Jesaja 28:7. De som super sätts åsido som oanvändbara.

37. Jesaja 28:7. Profeter och präster överlastas till sist av vin.

38. Jesaja 28:7. Dryckenskap medför andlig blindhet.

39. Jesaja 56:9-12. Tillrättavisning för supande kyrkomedlemmar, Hans väktare.

     

40. Jeremia 35:5,6,8,14. Rekabiternas helnykterhet citeras som ett gott exempel på lydnad för Guds folk.

41. Hesekiel 44:21. Präster skall inte dricka vin.

     

42. Daniel 1:5,8,16, 10:3. Gud ärade Daniel, därför att han lät bli att dricka konungens vin. Som vuxen man var Daniel trogen mot den uppfostran han fått hemma som liten pojke.

43. Daniel 5:1. Belsassar framställs som ett exempel på en ledare, som söp och som lärde sitt folk att supa.

44. Daniel 5:2,23. En stat, där kvinnorna söp.

45. Daniel 5:5-9, 25-28. Undergång och fall för stater, där regenter och ledare ser till att man dricker.

46. Daniel 5:3. Belsassar's hädelse, då han använde heliga kärl från templet till sprit.

     

47. Hosea 3:1. En del av orsaken till att Hosea's hustru förnedrades var att hon söp.

48. Hosea 4:11. Starka drycker och omoral går hand i hand.

49. Hosea 7:5. Kung och folk förebrås för att de dricker.

     

50. Joel 1:5. Drinkare skall vakna upp ur sin dryckenskap.

51. Joel 3:3. Ung dygd ges såsom betalning för vin.

52. Amos 2:8. Fördömdas vin.

53. Amos 2:12. Oskyldiga förgiftades.

54. Amos 4:1. Liderliga kvinnor, som förtrycker fattiga begär att deras män skall ge dem sprit.

55. Amos 6:6. Drinkare bryr sig inte om Gud eller om andras välfärd.

     

56. Nahum 1:10. Drinkare skall förgöras.

57. Habackuk 2:5. Övermod kommer av vin.

58. Habackuk 2:15. Det är fel att ge sin nästa starka drycker. Gemenskap över bägaren.

59. Habackuk 2:16. Dryckenskap leder till skam och förnedring.

     

     

     

60. Matteus 24:48-51. Drinkare varnas för Jesu återkomst och hans dom.

61. Lukas 1:15. Att Johannes Döparen var en stor man har att göra med att han inte söp.

62. Lukas 12:45. Jesus varnar oss för att låta oss bindas av ondskan i att supa.

63. Lukas 21:34. Varning för dryckenskap och för timliga omsorger, som håller tankarna borta från Anden.

     

64. Romarbrevet 13:13. Alla förmanas att föra en hövisk vandel, icke med vilt leverne och dryckenskap. Det är ohederligt att vara någontin annat än människor, som skapats till Guds avbild.

65. Romarbevet 14:21. Dryckenskap är en stötesten för min broder. Exemplets betydelse.

     

66. 1 Korinterbrevet 6:10. Ingen drinkare skall få ärva Guds rike. (Därför måste man tala om alkohol när Evangeliet predikas).

     

67. 1 Korinterbrevet 11:25. Herrens nattvard är inte ett tillfälle då vin bör serveras. Ordet ”vin” används inte ens. Istället står det överallt ”bägaren” eller ”vinträdets frukt”.

68. Galaterbrevet 5:21. De som för ett vilt leverne och dricker skall inte få ärva Guds rike.

     

69. Efesierbrevet 5:18. En direkt befallning att vi bara skall dricka oss druckna av Anden och inte av vin.

70. 1 Tessalonikerbrevet 5:7. Tessalonikerna uppmanas till nykterhet. Ljusets barn få inte övervinnas av mörkret.

71. 1 Timoteusbrevet 3:3, 8,11,12. Församlingsföreståndare få inte supa. Deras familjer bör inte heller göra det.

 

Grundat på en sammanställning, som gjorts av Pastor W ALBERT SMITH. First Baptist Church, Sheffield, Alabama. Publicerad i ”Kristen och Alkohol – En utmaning till drickande kristna” av David Wilkerson. (1981).